Har du hört uttrycket – Ingenting i livet är gratis? Allt har ett pris. Om jag gör någonting för dig så förväntar jag mig att du gör något för mig. Har du växt upp med känslan av att aldrig räcka till, av att aldrig duga, av att ingenting man gör är gott nog? Kanske en känsla tidigt grundad i kommentarer från ambitiösa föräldrar som när man blivit trea i en tävling kläcker ur sig “att det hade varit bättre om du vunnit”. Eller när man kommer hem med ett snitt på 4:or i betyg och får höra att kusinen hade minsann nästan bara 5:or. Att istället för att få beröm för maten man lagat få höra att den var lite osalt. Alltså ett budskap av att – det kunde varit bättre.

Om man möter dessa värderingar hemma, i skolan och på arbetet så är det självklart att det präglar oss. Hur ska jag kunna vara nöjd med mig själv om omgivningen aldrig är nöjd?
Oavsett vad jag gör så hade jag kunnat göra lite mer. I smått och stort. Vi kunde pluggat mer, hjälpt till mer där hemma, gått upp tidigare, , tränat mer, ringt hem lite oftare…ja, listan blir oändlig på vad vi kunde ha gjort. Det vi faktiskt har åstadkommit har lite värde.

Vi formas av det liv vi lever, av den kultur vi är en del av, av de värderingar som vi möter under vår uppväxt. Om allt är villkorat så kommer även mitt liv med Gud att präglas av den uppfattningen. Det är lätt att ta med sig detta förhållningssätt in i kyrkans värld.  Nog är det väl så att även kristna lider av en känsla av otillräcklighet? Det går liksom aldrig att göra tillräckligt mycket för Jesus. Man kan alltid be mer. Ger mer av både pengar och tid. Läsa mer bibel och andlig litteratur. Evangelisera mer. Troligen har många pastorer en erfarenhet av att inte räcka till. Precis som Oskar Schindler, den tyske affärsman som i början av 2a världskriget försöker göra sig en förmögenhet som krigsockrare men som räddade livet på 1100 polska judar. I slutet av filmen ger arbetarna honom ett brev som berättar hur han räddade judarnas liv, och en ring med en inskription från Talmud: “Den som räddar ett liv räddar hela världen”. Schindler är rörd men han blir djupt förtvivlad och skamsen, då han kände att kunde ha gjort mera.

Ett evangelium som befriar

Om det evangelium som predikats har en underton av att prestera för Gud så blir inte kyrkan den nådefulla plats som befriar människor. I snabbmatsrestauranger kan man ibland se tavlor med Månadens arbetare. Tack och lov slipper vi det i kyrkan. Månadens bästa lovsångsledare. Bild på den som vunnit mest människor för Jesus denna månad.   Eller galor där vi utser Årets församling. Årets bästa kyrkfika. Årets mötesledare. Årets predikant. I USA finns det galor som utser Årets artist, årets lovsång etc. Jag förstår att musikindustrin tycker det är viktigt. Och uppmuntran behövs. Men detta är ett område där det skulle behöves mer urskillning. Vad menas egentligen med att leva i världen men inte av världen? Här kommer man farligt nära en gräns som inte borde överskridas.

Evangelium betyder goda nyheter, glatt budskap, glädjebudskap. Oftast i betydelsen av inkarnationen, att Gud blev människa, levde och dog för vår synder och uppstod till vår frälsning.

Men evangelium är också befrielsen från den egna prestationen där Gud lyfter prestationsbördan från våra axlar. Budskapet är att det finns ingenting vi kan göra för att förtjäna denna frälsning. Allt är hans verk. En gåva som vi tar emot. Från början till slut är allt Gud handlande. Det finns Ingenting jag kan göra för att Gud ska älska mig mer. Vilket befriande budskap för en värld som ständigt söker bekräftelse! Kyrkan är som bäst när den förmedlar Guds nåd och lyfter bördor och syndaskuld från människors axlar. En motkultur som sätter människor fria från både pålagda och självpåtagna krav. Där Gud får hela vår sargade självbild genom att forma oss till att se Jesus i varandra. Vem kan motstå en sådan plats?

Efesierbrevet  2:8-9  

“Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.”

Lars Petersson
Förlagschef och grundare av David Media