Nya sånger för alla dagar - Jeanette Alfredsson

Mer av Jesus och mindre av mig. Tillbedjan mitt i stormen när frågorna är fler än svaren. Närvaron av en oerhörd, ofattbar kärlek. Jeanette Alfredssons  skiva “Alla dagar” rymmer hela livet.

Hon har blivit något av en veteran i sammanhanget, matte-, NO- och teknikläraren Jeanette som sjungit, skrivit och spelat in lovsång sedan 1987 när hon medverkade på skivan ”Från mitt hjärta”. Sedan dess har det blivit två helt egna album, medverkan på ett tiotal album, singelsläpp med klassikern Pärleporten i ny musikalisk dräkt tillsammans med AnnaMaria Bergqvist – och så den helt nya produktionen med titeln Alla dagar.

ALLA DAGAR HELA LIVET

Och det är verkligen en samling sånger som rymmer alla dagar, hela livet. En resa genom både glädje och sorg med Jesus som det fasta ankaret.
– Jag har valt sånger utifrån flera syften, berättar Jeanette. Ledstjärnan har varit att allt ska kunna användas i olika sammanhang, från gudstjänst till konsert och allt däremellan. Jag har valt sånger för uppsträckta händer, sånger som drar mig nära Gud och som får mig att vilja tillbe honom när jag förstår vem Gud är. Jag har valt sånger för knäppta händer som blir en bön.

Gud Du är nåd och sanning. Låt mitt liv spegla Dig.

Jag har valt sånger för utsträckta händer i överlåtelse: Här är jag. Du är Gud och jag underordnar mig din vilja. Låt din vilja ske. Och jag har också valt sånger med inbjudande händer: Kom och drick, du som törstar!

DEN OFATTBARA KÄRLEKEN

Hälften av sångerna är skrivna av Jeanette själv i samarbete med bland andra Johan Åsgärde som också är producent, hälften är översättningar. Och här inleds hela albumet med en efterlängtad och omdiskuterad sång: Reckless love. Eller som titeln till slut landade på svenska: Den ofattbara kärleken. Sången har blivit oerhört populär, inte minst
bland ungdomar. – Det är en fantastisk låt! Men visst har jag liksom många andra reagerat på ordet reckless, säger Jeanette.
En ordagrann översättning av reckless landar i ord som skoningslös, vårdslös, hänsynslös, och besinningslös. Kan man verkligen säga så om Guds kärlek till oss? – Jag tog upp den här frågan i en Facebookgrupp för lovsångsledare och jag fick en jättefin diskussion, berättar Jeanette.
Tråden spände över allt ifrån vilka ord vi faktiskt kan och vill använda för att upphöja Gud till att landa i ett teologiskt samtal om vem Gud är – och med
många viktiga infallsvinklar på hur man ska tänka när man översätter texter.
– Det är en utmaning att få med sig både teologi och andemening – och samtidigt göra det sångbart. För om det inte är sångbart kommer ingen att sjunga sången, konstaterar Jeanette.

ORD ÄR VIKTIGA

Så hur blev det då med ordet reckless? Jeanette ställde frågan: Vad händer om man väljer att inte sjunga sången på grund av att man använder – eller inte använder –
ordet reckless? – Vår Gud är inte reckless, men hans kärlek till oss skyr inga medel. Guds kärlek till oss är så stor att han inte ens skonade sin son utan utgav honom för oss alla. Översättningen som Jeanette gjorde av Reckless love, tillsammans med Cornelia Sander, landade till slut.

”Åh den oerhörda, ofattbara kärleken från Gud.
Åh den lämnar allt och söker upp mig tills jag funnen är.
Oförtjänt av den. Jag är inte värd den, ändå offrar Du dig själv.
Åh den oerhörda, ofattbara kärleken från Gud.”

– Jag känner mig nöjd med den här formuleringen. Ord är så viktiga, ord har makt. Att få sjunga sanningar om vem Gud är och vem jag är i Gud gör något med mig. De sånger vi sjunger formar våra liv, säger Jeanette. Därför är det också så viktigt, menar Jeanette, att de lovsånger vi skriver och sjunger bär rent teologiskt. När man är gift med en pastor och förkunnare, som Jeanette är, så ligger den teologiska diskussionen aldrig långt borta när hon vill bolla sångtexter. – Han är tuff. ”Vad är det där för lovsångsklyschor? Kan du inte skriva något nytt?” Jeanette skrattar. – Pär har alltid varit engagerad i det jag skriver. Jag ber honom läsa och frågar om det håller, och många gånger har jag fått ändra på en del formuleringar. Det är viktigt att få tänka till. Att till exempel vara noga med att man har bibelreferenser, säger Jeanette.

TILLBE GUD I STORMEN

En fråga som väcktes i diskussionen om Reckless love kom att beröra tanken om vi överhuvud taget ska översätta sånger till svenska.
– Och ja, jag tror att vi behöver sätta svenska texter på sånger som sjungs i den världsvida kyrkan, men jag tror ännu mer att vi behöver skriva nya sånger utifrån vår svenska kontext, säger Jeanette. En av hennes egna sånger på skivan är på ett särskilt sätt sprungen ur livet. Ett liv som består av ljusa dagar men också mörka stunder. Vi kan välja att tillbe Gud även under dagar av smärta och ovisshet. Under en sådan period växte sången ”I stormen” fram, när Jeanette satte sig vid pianot och lät tårarna strömma.
– Jag kände så starkt att här är orden inte de viktiga. Det handlar om mitt liv, att jag väljer att tillbe Gud med mitt liv oavsett hur mitt liv ser ut.

”Jag tillber Dig i stormen.
Jag tillber Dig i natten.
Jag tillber Dig när vatten omger mig och jag inte ser.
Jag tillber Dig i smärtan.
Jag tillber Dig i sorgen.
Jag tillber Dig när allting
rämnar och jag faller ner.
I vågornas brus och i eldens lågor,
när själen gör ont, inga svar men frågor.
Åh, det är här som jag böjer mitt hjärta till Dig.”

I samarbete med Johan Åsgärde gav hon ”I stormen” sin slutliga form. Och det är en sång som berör.
– Den här sången sitter i kroppen. Jag kan fortfarande gråta när jag börjar sjunga den. Men den inrymmer också hopp. Jag kan överlämna mig själv, mina dagar som varit och de som ligger framför till den gode Fadern som har allting i sin hand.

MER JESUS – MINDRE OSS

Jeanette har sjungit i stort sett hela sitt liv. Hon har valt att inte jobba heltid som lärare, just för att ha möjlighet att ägna sig mer åt sången och musiken, och det blir en hel del resande. Förfrågningarna spänner över allt ifrån kvinnofrukost och föreläsning till konserter och lovsångsledning. Med ett ganska långt perspektiv bakåt vad gäller lovsång i tillbedjan i Sverige har hon sett både text och ton förändras över tiden. – När jag började sjunga handlade det mycket om överlåtelse och tillbedjan, men också lovsång som ett vapen att bereda väg för Guds rike. Sedan har det varit en väldigt lång period där det har handlat mycket om mig och mitt. Jag säger inte att det har varit fel, men ibland tycker jag att det har blivit en obalans i de sånger vi har valt att sjunga, säger Jeanette. Idag upplever hon att tonen har förändrats.
– Jag känner att nu, nu börjar pendeln svänga åt ett håll som känns gott och sunt. Mer Jesus och mindre av oss. Jag känner en spänd förväntan på vad Gud ska göra!

Text: Gabriella Mellergårdh
Foto: Simon Hellman

Denna text har tidigare publicerats i Tidningen Lovsång 2/2019