Tänk om sången har gömda och glömda möjligheter?

Sung Won Yang heter en strålande cellist som gjort en magisk Bach-skiva och när jag hör den skivan idag så är jag både i tanken och känslan omedelbart tillbaka på de karga Smögenklipporna. För det var där, på retreaten, som jag hörde skivan för första gången och fullständigt föll för den.

Otaliga är de gånger då jag hört ”min” gamla sång på radio och på några få sekunder har jag klara och tydliga minnesbilder från fjällenresan -87 då jag satt längst bak i bussen med mintgrönt pannband och rosa benvärmare. Som tonåring lyssnade jag mycket på Toto och Chicagos smöriga kärleksballader som lockar fram det där intensiva lyckoruset eller kanske tvärtom, att sången påminner mig om hjärta och smärta (och kanske lite överdramatiska) tårar på ett ensamt tonårsrum. Finns det oanade krafter isånger? Finns det något som vi kanske har förbisett? Eller har vi mitt i allt spelande, musicerande och gudstjänstplanerande glömt själva sångens enkla men enorma kraft?

OMRINGAD AV SÅNG
I Bibeln förändrar och förvandlar sånger hela tiden stora, svåra och smärtsamma situationer.
Den gamla prästparet Sakarias och hans fromma fru Elisabet var till åren komna och de hade inte blivit föräldrar som de hade hoppats. Då griper Gud in, genom ett gravidmirakel och Elisabet sjunger en lovsång. Luk 1:42-45

Stackars Sakarias kan inte sjunga alls. Han kan inte ens ta en ton, för han är stum efter ett samtal med ärkeängeln Gabriel. Men när deras efterlängtade pojk väl är född och grannarna undrar vad pojken skall heta, så löses Sakarias från sin stumma tystad och han sjunger ut en lång och vacker lovsång till Gud.
Luk 1:68-79

Elisabets unga släkting Maria har också hon blivit gravid på mirakelvägar. När hon (enligt mig) egentligen skulle tagit ton, i en klagovisa kring den skrämmande framtiden som hon nu går till mötes, ser vi att hon sjunger det motsatta. Hon tackar, lovar och prisar Israels Gud för Hans stora trofasthet och eviga löften.
Luk 1:46-55

Jag gissar att ni förstår poängen. Lukasevangeliet gör stor sak av det här. Sången inleder hela Lukas avhandling och sången omringar Jesu födelse. Jag hinner inte gå in på Symeons eller änglarnas lovsång. Vi får bara krasst konstatera att vid Jesu födelse föddes sången på nytt i många människohjärtan och i hela skapelsen.

Sokrates lär ha sagt: ”När själen hör musik, så fäller den sitt sista försvar”.

Det är för mig en av de bästa beskrivningarna av den enorma kraft som musiken besitter. Med musik är det möjligt att öppna en dörr i lyssnarens hjärta. Den kloke musikern Michael Card noterar
”Väl på plats inuti själen så kan musiken antingen försköna själens inredning eller vanhelga den mest heliga av platser.” Venezuelas regering lagförde obligatoriska musiklektioner och brotten i landet gick tydligen ner drastiskt och färre barn hoppade av skolan. Varför?

Musiken gör nämligen något helt otroligt med oss. Den fångar oss i flykten, stillar oss i vårt ständiga jagande och besitter en kraft som kan förvandla. Underskatta aldrig kraften i en sång. Musik rör vid djupen i människan både kroppsligt, känslomässigt och andligt.

”Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.” säger aposteln Paulus i Kol 3:16 (Folkbibeln). Hur låter jag Kristi ord bo i mig rikligt? Brevet ger mig själv svaret: Sjung till Gud. Sjung gärna om Gud men också till Gud. Där sker en skillnad som igenom hela bibeln är helt avgörande.

BIBELN INNEHÅLLER MER ÄN 800 MUSIKREFERENSER.
Någon har sagt att det finns över 400 hänvisningar till sång och av alla dessa är 50 texter tydligen direkta
uppmaningar att sjunga till Gud. När man ser de siffrorna skulle man ju kunna tycka att ”Gud har det lite tufft just nu” och är i stort behov av att bli peppad, uppmuntrad och sjungen för. Så är ju inte fallet. Gud vet att det händer något med oss och inom oss när vi sjunger. Sång föder nytt hopp och ny tro.

John Wesley skrev redan på 1700 talet: ”Sjung energiskt och med mycket mod. Akta dig för att sjunga som om du var halvdöd eller halvsovande. Höj din röst med kraft, vara inte rädd för din röst nu, skäms inte mer. Låt den bli hörd, än mer nu, än när du sjöng Satans sånger.”

Pastorn, poeten och profeten John skräder inte orden. Så visste han också sångens enorma kraft och möjlighet. Han och hans bror Charles skrev tillsammans över 6500 sånger!
Snacka om kreativitet som leder till förändring och förvandling. Bibeln säger alltså att det är viktigt att du sjunger och anger även att det är jätteviktigt vad du sjunger. Den världsledande pingstteologen Gordon Fee har sagt,

”Visa mig en kyrkas sånger så kan jag ska visa dig deras teologi.”

Det är tunga och tydliga ord som uppmanar oss att verkligen utvärdera sångens plats och roll och medvetet och avsiktligt ge den ett stort och genomtänkt utrymme i våra Gudstjänster. Damon från Aten (som var kompis med Platon) har skrivit om vikten av musik: “Låt mig få skriva sånger till en nation, så bryr jag mig inte vem som skriver lagarna.”

MURAR KAN VÄL INTE KROSSAS MED MUSIK?
Jerikos murar skulle kräva en massiv murbräcka men inte ens då kändes det rimligt att få till ett nödvändigt genombrott för Israels folk att kunna komma in. Gud hade en bättre idé än murbräckan. Vi sänder lovsångbandet först! Sagt och gjort. Musiken ljöd och murarna rasade och genombrottet var ett fantastiskt faktum. Återigen visar Bibeln att vi människor egentligen inte alls har någon aning om vad musiken kan göra i Guds hand. Jos 6:1-27

ÄR SLAGSMÅL OCH SÅNG EN BRA KOMBINATION?
Israels folk stod i en svår strid med hårt motstånd och då kommer kung Jehosafat på den ”galna” idén att låta gospelkören bära hela ansvaret. De får gå först, före alla soldaterna som är säkrade och skyddade bakom lans, sköld, svärd, spjut och pilbåge. Bibeltexten berättar inte hur generalens förvånade ansikte såg ut när kungen kom med förslaget och beskedet men vi kan bara ana en viss förvåning. I stället säger texten att kungen rådslog med folket och att alla var överens.

”Efter att ha rådslagit med folket utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren när de drog ut framför hären och sjunga: ”Tacka Herren, evigt varar hans nåd.” När de började jubla och lovsjunga lät Herren ammoniterna och folket från Moab och Seirs bergsbygd som dragit ut mot Juda överrumplas, så att de blev slagna:” 2 Krön 20:21-22

Jag tror inte att det finns en enda general i världen som skulle tycka att Guds idé var lysande. Gud utkämpar alltså våra strider, medan vi sjunger lovsånger till honom. Återigen bevisar Gud sig mycket större och Han är i sanning möjligheternas Gud, genom en enkel men mycket modig gospelsång.

PISKAD, SLAGEN OCH SJUNGANDE?
Min personliga favorit av alla dessa utmanande, men också underbara texter om trotsig tillbedjan är Paulus och Silas som oskyldigt anklagade, piskade och slagna sjunger i den innersta fängelsehålan i Filippi. Orden är häpnadsväckande:

”Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.” Apg 16:25-26

Min lovsång påverkar alltså både mig och min omvärld. Min själ mår bättre av att säga det som är sant om Gud men också andra blir fria för att jag sjunger. Allt det som hände Paulus och Silas var fortfarande orättfärdigt och orättvist. Om den här typen av saker hade hänt mig så kan jag nog tyvärr säga att jag skulle ha fyllts av förtvivlan och frustration. ”Hur vågar dom behandla mig så här. Dom kränker mina rättigheter”. Det hade varit min sång. Liknande villkor skulle kunna ha övermannat vem som helst. Paulus och Silas var varken överväldigade eller besegrade. Förvisso var dom hårt slagna, men sången var ändå inte stulen. Den kunde ingen ta ifrån dem. Den fanns kvar och den var deras fulla rätt. De använde sången och bönen som ett verktyg för inre frihet och det ledde även till en yttre frihet. De ”kände inte för att sjunga” men sjöng en midnattssång mitt i mörkret.

STÄM UPP I SÅNG!
Men kanske är det i evangelietexten som sången som mest utmanar oss. Den handlar om Jesu sista måltid i den övre salen. ”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.”
Matt 26:30 säger oss mycket tydligt att Jesus sjöng psalm 113-118 utantill den kvällen. Hur är det möjligt att sjunga där och då? I det läget? Jesus är ju i sitt livs mest trängda och stängda situation. Han går en säker död till mötes, och han gör det med sång! Här utmanar Herren oss att stämma upp i sång vad vi än står inför.

”Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under. Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada! Herre, hjälp oss! Herre, ge framgång! Välsignad den som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus.” Psalm 118:22-26

Vilken utmaning för Jesus att sjunga ”Detta är dagen” just den här dagen. Gud grep in men definitivt inte som Jesus önskade. Han sjöng ändå. Igenom allt och trots allt tillbad han Fadern. Hans sång är ett ödmjukt exempel för oss alla att följa. Långfredagens smärtsamma rop från Kristi kors kommer från en sång av David direkt hämtad ur Jesu egen sångbok: Psalm 22 ”Min Gud, min Gud varför har Du övergivit mig?”

En av mina bästa vänner låg för några somrar sedan dödssjuk på Sahlgrenska sjukhus i Göteborg. Vänner från hela världen slöt upp i bön. Några av oss åkte dit med våra gitarrer. Vi behövde sjunga oss igenom detta. När han kom rullandes i sin sjuksäng från en avdelning till en annan stod vi i korridoren och sjöng: ”Låt ärans konung nu träda in i ära och majestät Vem är denne konung så väldig och stark? Det är Herren Sebaot. Ärans konung.” När vi var för många för att få plats på vår väns avdelning så stod vi utanför på gatan och sjöng. Hans fru öppnade både fönster och dörrar. Han hörde oss. Folk gick förbi, tackade för sången och undrade om man kunde lägga pengar i något gitarrfodral. Sjuksystrar hörde av sig och tackade för vår insats som gladde deras patienter också. Vi gjorde nog bara det vi behövde göra i det läget. Vi sjöng, bad och grät. Sången påverkade oss och andra. Djupt.

SÅNGENS TID ÄR NU
Det är dags för oss att ”återerövra” den kristna sångens möjlighet igen.
”Min vän säger till mig: Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut! Vintern är över, regntiden är förbi. Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land. Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom. Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut! Min duva bland bergets klyftor, i klipphyllans gömsle, låt mig se dig, låt mig höra din röst! Din röst är ljuv, din gestalt så skön.” Höga Visan 2:10-14
Sångens tid är inne. Så står det. Det är dags att sjunga. Igen. Han vill höra din röst. Igen. Så sjung min vän. Sjung!

Mattias Martinson, pastor och lovsångsledare.

För vidare läsning:
Hab 3:17-18
Jona 2:1-3, 9-11
Psalm 150
2 Mos 14-15
Hebr 2:12
Rom 15:9-10
Dan 3:23-24 (läs även gärna tillägget i apokryferna)

Denna artikel publicerades första gångne i Tidningen Lovsång #2/2018